Livet i klänning

Gissa vad vi doonar med här?

Det är sällan jag äter kex eller små bröd nuförtiden. Det händer liksom bara inte. Idag fick jag dock en helt grym HIMO på kex. Mjuka American cookies! Ett alt. skulle ha varit att tassa över vägen till butiken men minus 21 dödade tanken ens. Så istället fick det bli till att öppna skåpen och se vad som fanns hemma. O vad mumsigt det blev! Jag brukar inte baka kex, för jag har alltid tänkt att det är så krångligt? Ack nej, det här receptet kommer nog att göras om. Snart :) 75 gram smör, 1,5 dl farinsocker, 0,5 socker, 2 dl vetemjöl, 2 dl havregryn, 125 g hackad mörk choklad, 1 krm salt, halv tsk bakpulver, halv tsk vaniljsocker, 1 ägg. Tillagning: Sätt ugnen på 175 grader. Vispa socker och smör poröst. Låt vila lite så löser sig sockret. Hacka chokladen i bitar och lägg i en bunke och blanda med mjöl, bakpulver, vaniljsocker, salt och havregryn. Blanda i sockerblandningen samt ägget. Rör ihop till en kakdeg. Degen blir rätt fast och kan rullas till små valnötsstora bollar

Äntligen har jag fått upp gardinen i sovrummet. Tycker själv att rummet blivit på tok för romantiskt men tydligen har det här blivit flickornas favoritplats. Smaken är som baken - tudelad!

Minns ni den uråldriga serien ännu? Den går än en gång i repris på tv och jag har hoppat på i säsong 3, som förövrigt är min favorit säsong. Sex and the city har definitivt spelat en stor roll i mitt liv. Precis som Djävulen bär Prada som jag sett 6 gg bara DET HÄR ÅRET. Dvs under år 2016 . Vissa saker får man bara inte nog av. Dessa två urfina produkter har inverkat på hela min personlighet. De har inspirerat mig till att skriva. Skriva skriva skriva. Dagens avsnitt till ära sökte jag fram några gamla blogginlägg. Böt ju blogg en par ggr innan jag stannade vid den här. Först hade jag Helmi som åkte utomlands, en delvis fiktiv historia och sedan skrev jag Killdjungeln. Båda var urkul att producera, men som allt här i livet fick även de historierna ett slut. Jag fastnade som en fluga i lim i ett parförhållande. Där tog också den sarkastiska och tokroliga skrivstilen slut. Jag blev plötsligt tråkig.Jag fick barn och blev rädd om mitt privat liv. Tyckte inte resten av världen behövde kä